Skriv ut
Cellulosa
Vid tillverkning av cellulosa, som också kallas massa, används virke från barr- och lövträd. Det hela går ut på att frigöra de naturliga fibrer som finns i trädets stam.
Det första steget i tillverkningsprocessen är barkning. Virket matas in i stora trummor där barken nöts av genom att virkesbitarna rullar och slår mot varandra och mot trummans väggar.
Barken faller ut genom hål i trummans väggar och kommer så småningom att eldas upp i cellulosafabrikens barkpanna, där den omvandlas till värme.
Virkesbitarna är utan bark när de kommer ut ur barktrumman. De förs längs ett transportband till flishuggen. Flishuggen består av en stor roterande metallskiva försedd med huggstål. Skivan skär sönder virkesbitarna och förvandlar dem till flis. Flisen transporteras sedan till flissilos eller flisstackar. Där lagras flisen innan den ska användas i nästa steg i processen - kokningen.
Flisen kokas i en kokvätska som kallas vitlut i stora kokare. I mitten av en kokare är temperaturen ca 160 grader och där löser kokvätskan upp det limämne (lignin) som håller ihop träfibrerna. Kokvätskan består i huvudsak av en blandning av natriumhydroxid och natriumsulfid.
Efter kokningen tvättas massan med vatten för att avlägsna kemikalierester. Tvättvattnet och resterna av kokkemikalierna kallas med ett gemensamt namn för svartlut. Svartluten tas noggrant tillvara.
Massan är i det här skedet brun av ligninrester. Den kan användas direkt för tillverkning av oblekt papper eller vidareförädlas genom blekning.
För att kunna tillverka vitt, arkivbeständigt papper, som inte gulnar, måste ligninresterna avlägsnas ur massan. Det här sker genom blekning.
Blekning sker främst med hjälp av olika kemikalier, t.ex. syrgas, väte-peroxid, klordioxid, eller med hjälp av ozon.
Olika fibrer ger massorna olika egenskaper och de används därigenom till olika slutprodukter. Virke av barrträd ger långfibrig massa, som har styrka och hållbarhet som viktiga kvalitetsegenskaper. Virke av lövträd ger kortfibrig massa. Kortfibrig massa används i stor utsträckning till finpapper och högklassiga tryckpapper.
Viktiga biprodukter från massaindustrin är terpentin och tallolja. Av tallolja görs bl.a. tallsåpa.