De fasta fornlämningarna är spår efter forntidens människa. En del av de fasta fornlämningarna kan lätt observeras i naturen, men ofta är de osynliga dvs. gömda under mossa och annan växtlighet eller befinner sig inne i jorden.
Fasta fornlämningar är enligt lagen om fornminnen (295/1963) automatiskt fredade utan särskilt beslut av myndighet. Enligt lagen bör man ta hänsyn till fornlämningar vid all markanvändning. Kravet gäller också vid skogsbruk. Det hittas fortfarande fasta fornlämningar som inte är kända sedan tidigare. Sådana ska anmälas till Museiverket eller till landskapsmuseets arkeolog. Enligt lagen om fornminnen är det förbjudet att utan tillstånd utgräva, överhölja, ändra, skada eller bortta eller på annat sätt rubba en fast fornlämning.
Till en fast fornlämning hör ett skyddsområde, som är nödvändigt för bevarandet av fornlämningen. Den regionala miljöcentralen kan på markägarens ansökan fastställa skyddsområdets gränser.
Då man vet om att det finns en fornlämning som är nämd i fornminnesregistret på ett område där avverkning eller skogsförnyelse skall ske bör man ta kontakt med Museiverket eller med landskapsmuseets arkeolog för att utreda en avgränsning av fornlämningsområdet. Samtidigt överförs ansvaret för ett riktigt förfarande på en myndighet. Ofta kan man redan under ett telefonsamtal få reda på vilka arbeten som möjligen kan utföras och om det är nödvändigt att göra en terrängundersökning.
Broschyren Fasta fornlämningar i skogsbruket (pdf)
En fast fornlämning med skyddsområde ska beaktas vid planering och utförande av skogsarbeten.
Ta genast kontakt med en arkeolog om du observerar en fast fornlämning som inte är känd från förut.
Skogsvägar, iståndsättningsdikningar samt ytavrinningsområden skall planeras och genomföras så att fornlämningsområdena undviks. På vidsträckta fornlämningsområden bör man separat planera lämpliga lösningar för hur fornlämningarna ska bevaras.
Kusterna, områden vid vattendrag och sandjordar var attraktiva boplatser och platser där man gärna uppehöll sig.
Fångstkulturernas boplatser under stenåldern (8000 - 1500 f.Kr) är kända över hela landet. Av dem finns i allmänhet inte några synliga tecken ovan jord. Ibland kan man i moskogar se stora, flacka fördjupningar med en diameter på 6 - 10 m.
De fasta fornlämningarna som uppstått efter bosättningen under bronsåldern (1500 - 500 f.Kr) och järnåldern (500 f.Kr - 1150/1300 e.Kr) är i huvudsak belägna i västra och södra Finland. Konstruktioner som härrör sig från dessa boplatser är ibland synliga på markytan.
Gravrösen från brons- och järnåldern är lätta att observera, eftersom de byggdes på strandklippor och kullar.
I västra Finland kallas de jättekast och i inlandet lapprösen.
Gravfält från stenåldern och en del av gravfälten från järnåldern är osynliga och befinner sig helt under markytan. I östra Finland förekommer gamla ortodoxa gravgårdar där gravplatserna kan skönjas som låga fördjupningar i marken.
Offer- dvs. skålgropsstenar låg ofta nära gravfält och boplatser från järnåldern. De är stenar med urholkade runda gropar med en diameter på några centimeter. Man har också kunnat hugga in runda skålgropar direkt i en klippa.
Inom kustzonen i vårt land påträffas labyrintartade stensättningar som också kallas jungfrudanser. De har byggts på klippor eller på moränmark. Jungfrudanserna och de s.k. ryssugnarna av sten som finns vid våra kuster samt andra stenkonstruktioner har anor från sjöfart och skärgårdens näringar.
Trattformiga fångstgropar bildar ibland hela fångstgropssystem i moskogar. En fångstgrop har en diameter på 2-5 m och är i allmänhet ca 1 m djup.
Odlingsrösena är en kvarleva från svedjebrukets tid. Stengärdesgårdar, spåren efter gamla färdvägar och gamla råmärken är vittnesbörd från den historiska tiden. Tjärdalar är allmänna i Österbottens, Nordbottens och Kajanalands moskogar. I insjöområdet i östra Finland påträffas slagghögar och ugnsbottnar vilka vittnar om att järnframställning har förekommit.
Fornborgarna är mycket synliga fasta fornlämningar i skogarna. De är belägna på branta och svårtillgängliga berg och de sidor som är lättillgängliga är befästa med stenvallar. Vallarnas träkonstruktioner har inte bevarats.
Försvarsverk från historisk tid är också viktiga fasta fornlämningar. Exempel på sådana finns i Savolax från 1700-talet, i södra Finland från första världskriget och i östra Finland från andra världskriget.
Museiverkets och landskapsmuseernas arkeologer kan ge närmare information om fornlämningar i skogsbruket.
Museiverket
i Helsingfors (09) 40 501
i Åbo (02) 262 0259
i Björneborg (02) 6211 069
i Tammerfors (03) 212 4185
Åbo landskapsmuseum (02) 262 0251
Lahden historiallinen museo (Lahtis) (03) 814 4497
Pirkanmaan maakuntamuseo (Tammerfors), kulturmiljöenheten (03) 3146 5140
Savonlinnan maakuntamuseo (Nyslott) (015) 571 4725
Österbottens Museum (Vasa) (06) 325 3813
Kainuun Museo (Kajana) (08) 615 5675
Lapin maakuntamuseo (Rovaniemi), kansliet (016) 322 2482
Museiverkets webbplats