Skogsdikningens tyngdpunkt på iståndsättning

Iståndsättningsdikning förbättrar dräneringen och säkerställer trädens tillväxt och skogens förnyelse. Tyngdpunkten vid skogsdikning ligger på iståndsättning av gamla dikningsområden. Torvmarker i naturtillstånd dikas inte längre.

Iståndsättningsdikning är en del av skötseln av torvmarksskogar som också omfattar avverkningar, skogsvårdsarbeten och skötsel av markens näringsförhållanden. Åtgärdskedjan planeras och genomförs som en helhet. I områden där iståndsättningsdikning görs utförs avverkningarna och skogsvårdsarbetena innan dikena grävs. Efter en kraftig gallring eller om dikena växer igen kan grundvattennivån stiga och området åter försumpas. Man kan förbättra dikenas dräneringseffekt genom att rensa dem eller komplettera det existerande dikesnätet.

Vattenskyddsåtgärder vid skogsdikning

Vattenskyddsåtgärderna strävar till att minska den mängd näringsämnen, fasta partiklar och humus som sprider sig med dikningsvattnet. Vattenskyddsmetoder vid iståndsättningsdikning är

• periodisering av grävningsarbetena: val av tidpunkt och ordningsföljd
• dikenas placering (riktning, lutning, täthet)
• bottendammar och tillfälliga dammar
• rensnings- och grävningsavbrott
• översilningsområden
• skyddszoner
• slamgropar
• sedimenteringsbassänger

Skogsägare får statsstöd för iståndsättningsdikning.