Luftföroreningar

Luftföroreningar påverkar direkt trädens barr och blad och indirekt via marken där träden växer. Markens förmåga att stå emot luftföroreningar beror av flera faktorer och även trädens förmåga att stå emot luftföroreningar varierar. Barrträd är vanligen känsligare för luftföroreningar än lövträd.

Användningen av fossila bränslen ökar mängden koldioxid och andra växthusgaser i atmosfären. Växthusgaserna minskar värmetrålningen ut i rymden och höjer medeltemperaturen på jordklotet. Uppvärmningen förändrar naturen och inverkar bl.a. på trädens trivsel. Risken för skogsskador ökar sannolikt.

Svavel- och kväveutsläpp försurar mark och vattendrag. I norr saknar skogsmarken vanligen kväve som växterna kan ta upp. Därför kan kvävenedfall till en början förbättra trädens tillväxt. Under ett längre tidsintervall ökar försurningen urlakningen av näringsämnen i marken.

Den minskade ozonmängden i de övre luftlagren och den ökade ozonmängden i de nedre luftlagren är problematiskt ur skogarnas synvinkel sett. I de övre luftlagren är ozonet nyttigt. Det skyddar jordklotet från alltför stark ultraviolett strålning från solen. I luftlagren nära markytan är ozonet skadligt för allt levande.

Nedfallet av tungmetaller (bly, koppar, nickel osv.) har minskat. Det här beror främst på att vi övergått till blyfri bensin i bilar och på att effektivare rening av rökgaser från värmeverk.

Barr- eller bladutglesning i trädtopparna avspeglar trädens allmänna kondition: ju mindre barr ett träd har desto sämre fungerar fotosyntesen. Det påverkar trädens tillväxt.
Med undantag av områden intill lokala luftföroreningskällor, i tätorter och längs vägar beror barrutglesningen i Finland i huvudsak på att skogen blir äldre, ogynnsamma väderförhållanden samt insekt- och svampskador.

Satu Himanen & Sanna Musto, Skogsforskningsinstitutet