Lundar

Lundar är relativt sällsynta i Finland. Typiskt för lundar är den örtrika högvuxna markvegetationen och det stora inslaget av lövträd.

På lundmarker, som är otroligt bördiga, kan du hitta underviol, lundstjärnblomma, try, olvon och tibast. Dessa växter är typiska för lundar och förekommer inte på sämre marktyper, dvs näringsfattigare marker.

Nedfallet av löv, bark, kvistar och vissnade örter och gräs bildar ett tjockt förnalager på marken på hösten. I den näringsrika lundmarken finns det stora mängder nedbrytare, som till exempel svampar, bakterier och daggmaskar, som snabbt bryter ned dessa växtdelar. På det sättet återgår näringen snabbt tillbaka till växterna och träden. På våren finns det inte mycket kvar av höstens döda växtdelar.

De barrträd som du ser på lundmarker är ofta grovkvistiga. Det beror på att marken är för bördig. Det finns näring att bilda kvistar och hålla dem längre vid liv än på näringsfattigare marker. För länge sedan fanns det betydligt mera lundar i Finland, men de flesta har röjts till odlingsmark.

Granen är ett hot för våra små kvarvarande lundar. Den tränger sig in på naturlig väg via fröspridning. Under granar blir det mörkt av de skuggande grenarna och då barren innehåller sura beståndsdelar blir markförhållandena med tiden allt sämre och de typiska lundväxterna försvinner.

Gerd Mattsson-Turku, Tapio