Rådjur

Rådjuret är vårt minsta hjortdjur. Tidigare fanns rådjur enbart på Åland, men tack vare omplaceringar har stammen vuxit och rådjur påträffas numera nästan överallt i Finland.

Hanen kallas bock och honan get, rå eller hind. Kalvarna kallas kid eller killingar. Endast bocken har horn. Hornen fälls vanligen i november-december. I april-maj fejar bockarna av skinnet från hornen mot träd och buskar.

Honan brunstar i juli–augusti och föder i maj-juni 1-3 kalvar. Rådjurskalven har under den första tiden en medfödd egenskap att vid fara ligga helt stilla i stället för att fly. Det här innebär att många kalvar får sätta livet till framför allt vid hö- och ensilageskörden.
En del kalvar tas omhand av människor som tror att den är övergiven eftersom den ligger ensam och ingen hona syns till. Så här ska man dock inte göra, för honan kommer tillbaka ifall hon inte har råkat ut för någon olycka och dött.

Rådjurets dygn går till stor del åt till att söka efter föda. Under sommaren livnär sig rådjuren på höväxter och örter. Resten av året dominerar ris, kvistar från träd och buskar samt skott, bär och svampar. Vinterutfodring ger tillskott till födan under den värsta perioden.

Det årliga jaktbytet uppgår till 3 000–3 500 djur (ej Åland medräknad). Vinterstammen är över 20 000 djur.

Jakttillstånd
Rådjur får numera jagas utan licens i motsats till de övriga hjortdjuren. För att jaga rådjur behövs förutom jaktkort även tillstånd att jaga på ett område samt intyg över att jägaren har klarat skytteprovet om han använder räfflat kulvapen. Om jägaren jagar med hagelgevär behöver han inte avlägga skytteprov.
Jaktvårdsdistrikten kan dock begränsa rådjursjakten inom sina egna områden. Dessutom kan den som innehar jakträtten reglera jakten och bestämma hur rådjur jagas.

Gerd Mattsson-Turku, Tapio