Röjning

Tidig lövskogsröjning utförs för att slyet inte ska hindra plantbeståndets utveckling. Röjning i ett säkerställt plantbestånd ska reglera tätheten och trädslagsförhållandena. Målet är att med hjälp av en egentlig röjning få beståndet att utvecklas så att nästa skötselåtgärd i skogen är en kommersiell gallringsavverkning som ger gagnvirke.
Vid brunnsröjning av plantbestånd avlägsnar man helt eller delvis det sly som hindrar plantornas utveckling. Röjning undviks i områden som är mindre viktiga för virkesproduktionen, t.ex. fuktiga sänkor, på hällmark, i kantzoner och andra motsvarande områden. Rötad ved och exempelvis levande trädartade enar lämnas gärna i skogen.
Vid röjning gallras eller avlägsnas andra än för växtplatsen lämpliga plantor och vid behov också plantor av det huvudträdslag som odlas. Vid röjningen väljs de träd som lämnas kvar och får växa åtminstone till den första gallringsavverkningen.
Vid röjning bör man lämna träd som är viktiga för många arter. Exempel på dessa är asp, sälg, rönn, al och ädla lövträd. I tallbestånd röjs också aspen.

Stöd för vård av ungskog

Vård av ungskog är ett arbetsslag för vilket finansiering kan beviljas enligt lagen om finansiering av hållbart skogsbruk (Kemera). Vård av ungskog stöds med statsmedel om man från området inte får en säljbar mängd gagnvirke. Ungskogsvården omfattar röjning och gallring av bestånd av utvecklingsklass två samt avlägsnande av träd med liten diameter som hindrar drivningen i ovannämnda fall. Läs mera om de såkallade Kemera understöden på ekonomisidorna.

Röjning av talldominerat plantbestånd

Tallplantbestånd ska röjas då beståndet är 5 - 8 meter högt. Röjningstätheten varierar enligt beståndets höjd och ståndort. En täthet på 1 800 – 2 000 stammar per hektar rekommenderas. Då förbättras kvaliteten på beståndet på grund av att kvistar faller bort. Dessutom kan första gallringen uppskjutas och det ekonomiska resultatet förbättras tack vare större uttag och stamvolym. Om en plantskog har över 2 000 stammar per hektar fram till första gallringen blir stamvolymen liten och lönsamheten försvagas. Röjningen bör tidigareläggas om övertäthet (över 5 000 stammar/ha) eller överväxande lövträdsbestånd förhindrar tallplantornas utveckling. Plantskogen kan röjas till rekommenderad täthet på en gång. Då räcker en röjning. Då är det dock möjligt att kvaliteten på träden förblir dålig. För att förbättra kvaliteten på träden kan man tidigarelägga röjningen och utföra s.k. brunnsröjning. Då friställs endast plantornas närmaste omgivning på 0,5 – 1 meters avstånd av träd som förhindrar plantornas tillväxt. Vanligen avlägsnas lövträd. I området kan lämnas tall och björk 3 000 – 4 000 stammar/ha. Den egentliga plantskogsskötseln utförs när beståndet är 5 - 8 meter högt. Det är skäl att röja speciellt tätvuxna plantskogar till en täthet av 3 000 stammar per hektar.Såddruggar av tall glesas ut vid 2 - 3 meters höjd. Då lämnas endast en planta per såddrugg. Om man vill få toppkvalitet av en sådd tallskog kan utglesningen göras till och med vid 5 meters höjd. Kvaliteten på tallbestånd försvagas av knäckesjuka som kan bekämpas genom att man avlägsnar aspslyet. Barkborrarna förökar sig under barken på träd som fällts på vintern och är färska ännu på våren. Röjning av tall med skorpbark ska därför göras på sommaren. I områden med risk för älgskador ska tallplantbestånd röjas lindrigare än vanligt. Alternativt kan röjningen utföras senare än normalt.

Grandominerat plantbestånd

En grandominerad plantskog som röjs vid 4 - 5 meters höjd klarar sig med en röjning före första gallringen. Plantskogen glesas ut till 1 800 stammar per hektar, men den får inte bli glesare än planteringstätheten. Om plantskogen klart är övertät skall plantskogsskötseln tidigareläggas. Då kan man utföra s.k. brunnsröjning, varvid endast de närmaste träd som hämmar granplantornas utveckling avlägsnas.
En tät lågskärm avlägsnas i två steg, första gången när beståndet är 1 - 2 meter högt och andra gången vid 3 - 4 meters höjd. En del av lågskärmen i en gles granskog kan man låta växa till massaved och de bästa träden till timmer. Lågskärmen skyddar granplantbeståndet mot frost. På frostländiga låglänta växtplatser skall lågskärmen avlägsnas först när beståndet är 4 - 5 meter högt.

Björkdominerat plantbestånd

Vårtbjörk trivs bäst på friska momarker och marker av bättre bonitet antingen som huvudträdslag eller blandträd. Som blandträdslag ökar den livskraften hos barrträdsdominerade plantbestånd, gynnar naturens mångfald och ökar granskogars virkesproduktion. Glasbjörk kan odlas på bördiga torvmarker och försumpade finfördelade momarker. På andra ståndorter kan den användas endast som kompletterande trädslag. Vårtbjörksbestånden är oftast planterade. Röjning av dessa rekommenderas vid 5 - 8 meters höjd. Vid röjningen lämnas ca 1 600 stammar per hektar.
Glasbjörksbestånd får växa upp till 5 - 8 meters höjd i ursprunglig täthet, varefter man vid röjningen lämnar ca 2 000 träd per hektar.
I mycket täta, naturligt uppkomna glasbjörks- och vårtbjörksbestånd utförs röjningen i två steg. Den första röjningen utförs när beståndet är 2 - 3 meter högt, varvid man lämnar 4 000 träd per hektar. Efter den andra röjningen bör tätheten vara ca 2 000 stammar/ha.
I områden med risk för älgskador röjs björkbestånd lindrigare än vanligt. Röjningen kan också utföras senare. Plantskog som lidit av betydande övertäthet skall man röja i två steg för att minska risken för snöskador.

Övriga plantbestånd

Asp växer bra som huvudträdslag på lundartade momarker och lämpar sig som blandträdslag i plantbestånd av gran och björk. Lärk trivs bäst på bördiga, icke försumpade momarker med rörligt vatten. Plantskog av lärkträd röjs vid en höjd av 4 - 7 meter till en täthet av 1 300 stammar/ha. Ädla lövträd (alm, lind, ek och ask) trivs på bördiga ståndorter i södra Finland. Plantskogar av ädla lövträd hålls i allmänhet täta. Odlingstätheten för ek och alm är 3 000 - 5 000 plantor per hektar. Ask röjs vid två meters höjd till en täthet av 2 500 stammar per hektar.