Begrepp och verksamhet under skogens omloppstid

Brunnsröjning kan vara en nödvändig livräddningsåtgärd, när lövslyet hotar att kväva barrplantorna, eller när frösådd resulterat i täta ruggar av plantor. Vid brunnsröjning avlägsnas hotande konkurrenter inom en halvmeters radie från de plantor, som har förutsättningar att fortsätta som virkesproducenter.

Dikning av idag innebär uttryckligen iståndsättning av tidigare dikade områden. Dock inte alla - en del områden är det inte vettigt att rensa. En vattenvårdsplan är ett måste innan grävskopan tillåts starta, och projekten får inte vara hur stora som helst. Iståndsättningen är en fortsättning på gjorda satsningar, alltså på tidigare generationers strävan efter att öka skogsarealen och virkesmängden i Finland. 

Fröträd bör avlägsnas så fort den nya generationen skog kommit upp. Ju större plantorna hinner bli, desto större är risken att de skadas när fröträden avlägsnas. Naturvårdsträden ska däremot som sagt lämnas kvar.

Förhandsröjning lönar sig för alla parter. Att utföra förhandsröjning, om en sådan behövs, inför varje avverkning. Arbetet utförs oftast med röjsåg, och innebär att små stammar som inte kan säljas avlägsnas. På så sätt underlättas avverkningsarbetet, som idag utförs maskinellt. De små stammarna ställer nämligen till med en del trubbel. De gör det svårt för maskinen att ta tillräckligt låga stubbar, vilket ger ett onödigt ekonomiskt bortfall. De ökar också märkbart risken för skador på de träd som ska stå kvar under tiotals år. Dessutom får skogsägaren en extra slant vid virkesförsäljningen, om småstammarna är undanröjda före avverkningen.

Grot förkortningen betyder grenar och toppar, se även ris och stubbar.

Gräsbekämpning kan behövas på bördiga marker, om plantornas överlevnad och tillväxt hotas av konkurrerande växtlighet. Manuell bekämpning används i betydligt större utsträckning än kemikalier. Stövelklädda människofötter och skärverktyg av olika slag är faktiskt både miljövänliga och effektiva.

Kompletteringsplantering: Det händer att planteringen, sådden eller naturföryngringen misslyckas.  Eller också slutar en eller annan planta sitt korta liv i en hungrig mage - det finns gott om sådana i skogen. Då är det viktigt att så snabbt som möjligt komplettera plantbeståndet med nya, möjligast stora och starka plantor.

Markberedning utförs för att hjälpa såväl naturplantor som sådda och planterade sådana att komma igång under den första levnadstiden. Tanken är att skrapa undan markens allra översta skikt, och på så sätt ge plantornas rötter direktkontakt med mineraljorden, där näringen finns. Arbetet påverkar inte grundvattnet. Vattendrag och fornlämningar kräver särskilda hänsyn. 

Plantskogsvård eller plantskogsröjning innebär en utglesning av plantbeståndet. I detta skede väljs friska stammar med framtiden för sig ut. Det önskvärda antalet stammar är detsamma som alldeles vid plantskogen start.

Ris och stubbar (förkortningen Grot betyder grenar och toppar)
Ris, bestående av toppar och grenar, samt stubbar kan idag användas som energiråvara. Det är upp till varje skogsägare att särskilt avtala om saken vid planeringen av en avverkning. Ihopsamlingen av ris och hyggesrester görs inte automatiskt efter en avverkning. Fornlämningar och naturvård ska naturligtvis beaktas vid åtgärderna.

Rotröta och dess bekämpning
Granen är särskilt känslig för angrepp av rottickan, en svamp som förorsakar katastrofala ekonomiska förluster för skogsägaren. Vid varje avverkning som utförs under sommarhalvåret är det därför viktigt att bekämpa rottickan. Det kan utföras på biologisk väg med hjälp av en pergamentsvamp. Åtgärden måste skrivas in i kontraktet vid virkesförsäljningen.

Skogsbruksplanen är ett gott hjälpmedel för varje skogsägare. Den ger information om allt som finns i skogen, så som virke, marktyper, livsmiljöer samt åldersfördelning. Dessutom ger planen förslag på skötsel och avverkningar, samt lämpliga tidpunkter för åtgärderna. Åtgärdsförslagen i en skogsbruksplan som är uppgjord av en skogscentral kan beakta skogsägarens önskemål och följer alltid bestämmelserna i både skogslagen och certifieringens krav på skogsbruket.

Skogsvägnätet är rätt väl utbyggt. En del kompletterande vägavsnitt byggs, men till största delen handlar vägarbetena inom skogsbruket numera om grundförbättringar. Satsningarna, som skogsägarna gör på privat initiativ eller i samarbete med grannar, bäddar för en bättre tillgänglighet, både för virkestransporter och för rekreation.
De senaste vintrarna har visat prov på osedvanlig värme, och de skogar som kräver frusen mark för att kunna avverkas, har inte kunnat nås. Det visar tydligt behovet av ett gott vägnät.

Stamkvistning kan utföras för att förbättra kvaliteten på sågtimret i framtiden. Kvistningen utförs i unga bestånd, och målet är att få minst en stock som vid förnyelseavverkningen ger kvistfritt virke. Tall och vårtbjörk är lämpliga trädslag.