Skriv ut
Sork- och mössgångar i snön
Sorkar och möss lever ofta under snön där de gräver gångar. Där är de skyddade mot kylan. Gångarna under snön förstärker de med torrt gräs. När snön smälter syns gångarna som små tunnlar. Vid stubbar, stenar och buskar kan man se hål i snön ned till gångarna.
Under barmarksperioden ser man gångar av sorkar och möss i gräset nere vid markytan.
Gångarna använder smågnagarna för att förflytta sig från en plats till en annan. Gångarna kan gå från boet till matplatsen eller från ett bo till ett annat.
Uppgifter:
Det är lätt att följa sorkarnas och mössens gångar i snö och gräs. Försök hitta gångar av sork och möss och följ dem.
- Var börjar gången och var slutar den?
- Varför är gången gjord just på den här platsen?
- Finns det några tecken på att musen eller sorken nyligen har använt gången – spillning, frön, torrt gräs? Rör inte spillning, då det finns risk för sorkfeber!
- Hittar du musens eller sorkens bo?
- Vad är sorkfeber?
I Finland finns tre olika sorkarter: skogssork, åkersork och vattensork. De kan skada unga skogsplantor genom att äta skott och gnaga bark. Skotten och hela mindre plantor är avbitna med en vass, snedställd snittyta. På snittytan kan man se spår efter sorkarnas mycket små framtänder. Ibland ligger de avbitna skotten kvar invid plantan.
Vattensorkens barkgnag sker främst på rötter under marken. De kan äta upp hela rotsystemet på små skogsplantor och då faller plantorna omkull.
I Finland är husmusen så gott som helt bunden till våra hus. När hösten kommer söker den sig in i hus och under sommaren flyttar den gärna ut. Den bor i väggar eller i tak och golv och finner sig till rätta när den hittar bomaterial och har nära till mat.
Näbbmössen är inte närmare släkt med mössen utan mer med mullvad och igelkott. Näbbmusen påminner i utseende lite om mössen, men har en långt utdragen och spetsig nos.
Ofta hittar man döda näbbmöss som fångats av räv, vessla eller katt och sedan lämnats. Troligen har rovdjuren trott att det varit sorkar eller riktiga möss och därför tagit dem. Näbbmössen har stinkkörtlar på sidorna som gör dem oaptitliga för de flesta djur. Ugglorna tycks dock inte bry sig om detta utan äter dem gärna.