Vad berättar växterna?

Levande organismer, både växter och djur, behöver näring för att leva. Växterna får sin näring ur marken.
När man vandrar omkring i skogen ser man att en del ställen är bevuxna med mycket tätare och artrikare vegetation än andra. Antalet olika växter är mycket färre på magra marker än på fuktiga och bördiga marker.

Skogens växter har var och en sina skilda krav på livsmiljö. Där det är näringsfattigt och torrt, dvs i den torra moskogen, brukar det växa tall, lavar, t.ex. renlav och islandslav, ljung och lingon. Ljung kallades förr för ling. Utmärkande för bärnamn är att de ofta slutar på -on, t.ex. smultron, hallon och hjortron.

På mera näringsrika och fuktiga skogsmarker växer det ofta gran. I den fuktigare och mörkare granskogen hittar man mossor och blåbär.

På de ljusa och varma hyggena sätter nedbrytningen fart. Då blir det gott om frigjort kväve. Här frodas kväveväxter som hallon och duntrav (mjölkört).

Gerd Mattsson-Turku, Tapio