Skogslagen ålägger att särskilt viktiga livsmiljöer ska tryggas i skogsbruksmark. Skogsägaren eller en av honom/henne befullmäktigad person ska lämna in en anmälan om användning av skog till skogscentralen senast 14 dagar innan en avverkning inleds. Om det på avverkningsytan finns en särskilt viktig livsmiljö eller om avverkningsytan angränsar till en särskilt viktig livsmiljö ska det i anmälan utredas hur objektets särdrag kommer att bevaras. En särskilt viktig livsmiljö ska beaktas också vid andra arbeten än vid avverkningar. Skogslagens allmänna målsättning är samtidigt att bevara den biologiska mångfalden i skogarna. Andra värdefulla livsmiljöer i skogsnaturen är sådana livsmiljöer, som inte till sina särdrag uppfyller de krav som ställs i lagen om särskilt viktiga livsmiljöer, samt gamla ur naturvårdshänsyn värdefulla skogsbestånd, solexponerade sluttningar på åsar, dödisgropar, örtbevuxna torvmarker, hagmarker i kulturlandskap och skogsängar.
De värdefulla livsmiljöerna är ofta små till arealen. Bevarandet av särdragena hos dem är också ett av kriterierna för den regionala gruppcertifieringen av skogar. Att trygga dem är också god skogsvård.
Skogsägaren är ofta medveten om naturobjektena på fastigheten. Dessutom hittas särskilt viktiga livsmiljöer som avses i skogslagen vid skogsbruksplaneringen, skogscentralens kartläggning av livsmiljöer samt vid planering av avverkningar eller andra arbeten.
1. Omedelbara närmiljöer för källor, bäckar och sådana rännilar som bildar bäddar för fortgående rinnande vatten samt omedelbara närmiljöer för små tjärnar.
2. Ört- och gräskärr, ormbunkskärr samt lundkärr och sådana brunmossar som är belägna söder om Lapplands län.
3. Bördiga mindre lundområden
4. Små skogsholmar med fastslagsmark på odikade torvmarker
5. Klyftor och raviner
6. Stup och skogsbestånd vid stupens nedre del
7. Sandfält, stenbunden mark, trädfattiga torvmarker och svämängar som i virkesproduktionshänseende avkastar mindre än lavmoar.
Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio och de regionala skogscentralerna genomförde under åren 1998–2004 ett projekt för att kartlägga de särskilt viktiga livsmiljöer som avses i skogslagen. Resultatet av projektet visade att det i de privatägda skogarna i Finland finns ungefär 60 000 hektar sådana särskilt viktiga livsmiljöer som avses i skogslagen. Arealen motsvarar 45 procent av den skogsareal som i dag har skyddats i södra Finland.
De särskilt viktiga livsmiljöerna har ofta mycket små arealer och därför är antalet objekt stort. Den sammanlagda arealen av livsmiljöerna fördelas på cirka 96 000 figurer. I skogen kan en enhetlig livsmiljö också delas i två eller flera delar av fastighetsgränserna.
När man beaktar de objekt som inte kunde hittas vid kartläggningen och de områden som ännu inte kartlagts, stiger den sammanlagda arealen livsmiljöer enligt skogslagen till cirka 75 000 hektar och med beaktande av fastighetsgränserna till ungefär 120 000 stycken. Andelen särskilt viktiga miljöer är i genomsnitt en halv procent av privatskogarnas areal.
Objekten på skogsmark är ekonomiskt sett de viktigaste. I hela kartläggningsmaterialet finns 42 procent av de särskilt viktiga livsmiljöer som avses i skogslagen på skogsmark. Objekten på tvinmark eller impediment lämnas ofta utanför avverkning. Däremot kan de vara värdefulla i fråga om mångfald, eftersom bestånden länge har varit orörda. Detta ger arter som är beroende av döda träd och död ved en chans att överleva, också när den omkringliggande skogen har avverkats.
Med en andel på 33 procent är de omedelbara närmiljöerna till bäckar och rännilar det vanligaste objektet som observerats vid kartläggningarna. När övriga småvatten räknas med, stiger den relativa andelen till 40 procent av de kartlagda objektens areal.
Småvatten och deras omedelbara närmiljöer är viktiga koncentrationer av mångfald i skogsnaturen. Genom att bevara dem skyddar man arter som är typiska för strandskogar och vattenområden, bland annat vatteninsekter och vattenmossor och rötsvampar som lever på lövträd. De omedelbara närmiljöerna till småvatten är ofta bördiga, vilket ökar deras värde för naturens mångfald.
Trädfattiga torvmarker är den näst vanligaste typen av livsmiljöer och de utgör ungefär 25 procent av arealen. På tredje plats kommer berg i dagen, stenbunden mark och blockfält med cirka 11 procent av arealen. Sandfält är sällsynta livsmiljöer, de utgör bara 0,1 procent av den sammanlagda arealen för alla objekt.
Bördiga objekt
I kartläggningen lokaliserades relativt många bördiga mindre lundområden, bördiga kärr och brunmossar jämfört med skyddsarealerna för motsvarande objekt. Enligt utredningar har bördiga objekt visat sig vara artrika koncentrationer av mångfald i skogsnaturen. Ungefär 14 procent av kartläggningsmaterialet utgörs av bördiga områden. Vid kartläggningen hittades sammanlagt nästan 4 000 hektar sådana bördiga mindre lundområden som avses i skogslagen. Längs en stor del av bäckarna förekommer dessutom mindre lundområden. Mindre lundområden utanför skyddsområdena upprätthåller för sin del den biologiska mångfalden i lundarna eftersom de bevarar lundarnas särdrag och arter. Det ingår 6 500 hektar lundar i lundskyddsprogrammet. Jämfört med den skyddade kärrarealen i södra Finland är mängden bördiga kärr som lokaliserades vid kartläggningen betydande. Bördiga kärr förekommer dessutom längs de flesta bäckar som ett kompletterande särdrag. De bördiga kärren i privatskogarna utgör ett värdefullt komplement till de skyddade objekten.
Övriga trädbevuxna objekt
Vid kartläggningen påträffades ganska lite andra trädbevuxna objekt. Stup utgör 3 procent, skogsholmar 1,4 procent och klyftor och raviner 0,3 procent av den sammanlagda arealen för alla objekt.