Torv

Torv finns i mossor och kärr och består av ofullständigt förmultnade växtdelar.

Foto: Gerd Mattsson-Turku

Naturlig torv är blöt, vattenhalten är ca 90 %. För att torven ska kunna eldas måste vattenhalten vara under 50 %. Torvmarken måste därför dikas ut och torven torkas.
Normalt torkas den på mossens yta av solen under sommaren. Årsproduktionen av torv är därför beroende av väder och vind och varierar kraftigt.

Torv för energiproduktion produceras som frästorv eller bittorv.
Vid skörd av frästorv fräses ett lager bort som får torka på den plana mossytan. Den pulverformiga torven vänds normalt två gånger för att påskynda torkningen.
Med frästorvsmetoden får man max. tjugo skördar per sommar. Efter produktionssäsongen lagras torven i stackar för senare transport till förbränningsanläggningar.

En torvmark utnyttjas för produktion av energitorv i 15 till 25 år.

Torv är ett viktigt bränsle för många städer i det inre av Finland och ersätter stenkol. Torv och trädbränslen konkurrerar med varandra.

Torv anses i internationella sammanhang vara ett fossilt bränsle medan det i Finland klassas som ett långsamt förnybart bränsle.

Torv används också som jordförbättringsmedel, som odlingssubstrat i växthus, torrströ åt djur, i badinrättning och som råmaterial i kosmetika.

Tillgången på torv i Finland
Mest torvmarker finns det i Uleåborgs län, 47 % av landarealen, och minst på Åland.

Av landets nuvarande torvmarker är

4,8 miljoner hektar, 52,3 %, utdikade och i skogsbrukets tjänst
4,3 miljoner hektar, 47, 7 %, är i naturtillstånd
knappt 1 miljoner hektar har upparbetats till åkermark
knappt 60 000 hektar används i torvproduktion

I våra torvmarker finns det över 96 miljarder kubikmeter torv. Den siffran kan jämföras med mängden virke i våra skogar som är 1,9 miljarder m3. Det finns alltså femtio gånger mera torv är virke.

Av torvens torrsubstans utgör kolet 50-53 %.

Geologiska forskningscentralen undersöker vilka torvmarker som lämpar sig för torvtäkt. Omkring 20 % av våra torvmarker har undersökts.
I fältundersökningar kartläggs bl.a. torvdjupet, växtsammansättningen, torvens förmultningsgrad, torvens vattenhalt och energiinnehåll.

Sari Aldén, Tapio

Uppdaterat: 06.02.08

Termer

Biobränsle är namn för bränslen från växtriket som trädbränslen, energiskog, åkergrödor och biprodukter från skogsindustrin, främst bark och svartlut.

Flis är virke eller ved som sönderdelats i mindre bitar för cellulosatillverkning eller bränning.

Fossila bränslen kommer från växtdelar och mikroorganismer som under årmiljoner omvandlats till kol, olja och naturgas. Torv anses i internationella sammanhang vara ett fossilt bränsle medan det i Finland klassas som ett långsamt förnybart bränsle.

Trädbränsle är biobränsle från trädråvara som inte genomgått någon kemisk process, t.ex. bark, barr, löv och ved.

Fastkubikmeter är virkesvolym där mellanrummen mellan virkesbitarna eller vedträna frånräknats.

Löskubikmeter är virkesvolym där mellanrummen mellan virkesbitarna eller vedträna är inberäknad. Ved köps i regel i löskubikmeter.